Bloggserie, del 1: Vad är problemet?
Jag såg nyligen en plansch som löd ”Klimatoro? Gör något.”
Påståendet är inte helt okomplicerat då vi först måste ha kunskapen om vad vi ska göra, och sedan är det viktigt att tänka på vilka det är som kan göra något åt klimatoron. För att veta det behöver vi förstå vad som är och orsakar problemen, alltså varför vi är många som idag har en klimatoro. Vi behöver även ta reda på hur vi kan lösa dessa problem.
Det här en den första delen av en bloggserie som fokuserar på matens betydelse för en hållbar framtid. Bloggserien är uppdelad i tre delar, där del 1 beskriver problem kopplade till vad vi idag producerar och äter, och del 2 handlar om vilka lösningar som forskningen lyfter fram. I den tredje och sista delen undersöker jag vilka som kan, bör eller vill implementera och/eller hitta nya lösningar till problemen, för att därefter driva på en förändring mot ett hållbart matsystem.
Mat – varför är det ett problem?
Det finns olika problem kopplade till vart, hur och vad vi producerar och konsumerar. Figuren nedan ska illustrera hur ett globalt matsystem skapar komplexa processer, med flöden av varor och (ekosystem)tjänster. Den visar även att det finns många olika aktörer och strukturer som bidrar till att maten idag är den enskilt största orsaken till klimatförändringen.
Problemen varierar längs den så kallade matkedjan (från producent till konsument) men forskarna är eniga om att matsystemen inte är hållbara, varken ur miljö- eller hälsosynpunkt. Nedan beskriver jag några problem som bidrar till negativa förändringar av våra ekosystem och till den globala uppvärmningen.
Global utblick
- Hur vi producerar och konsumerar mat bidrar med upp till 30% av de globala växthusgasutsläppen (ex koldioxid, metan), och använder >70% av jordens sötvatten, samt orsakar 80% av den totala avskogningen. Det är även den enskilt största faktorn till varför vi förlorar biologisk mångfald.
- Ogräs, skadedjur och sjukdomsutbrott har orsakat betydande skördeförluster och har under de senaste 40 åren blivit ett större problem, trots ökad användning av bekämpningsmedel (vars effektivitet idag hotas av antibiotika- och bekämpningsmedelsresistens).
- Många länder har en brist på tillgänglig mark som är lämplig för jordbruk och kan inte längre öka sin produktion genom att använda mer mark. Kvaliteten på jordbruksmarken och jordkvaliteten är på många platser så pass försämrad att det kommer att vara både svårt och dyrt att åter bruka denna mark till matproduktion. 90% av världens jordar väntas ha en degraderad status år 2050 (FAO, n.d.).
- Vad vi äter idag är den enskilt största anledningen till ohälsa, och risken för att dåliga kostvanor bidrar till sjukdomar eller dödlighet är nu större än de kombinerade riskerna med osäkert sex-, alkohol-, drog- och tobaksbruk (se bild nedan). Dålig näring förstärker även negativa hälsoeffekter av sjukdomar som hiv/aids, malaria och mässling.
- År 2030 väntas 3,28 miljarder människor lida av någon typ av sjukdom kopplat till kostvanor (ex fetma, övervikt, brist på mikronäringsämnen), vilket innebär ca en tredjedel av den globala befolkningen. Detta är ett stort problem då inget land hittills lyckats vända denna trend som leder till mycket mänskligt lidande och stora samhällskostnader.
Inblick – mat i Sverige
- Sveriges livsmedelsimport har ökat med 65,4% mellan 2000-2014, och stod för ca 60% av alla livsmedel år 2015, vilket betyder att vi är beroende av produktion i andra länder och ett globalt fungerande matsystem. Detta beroende är inte helt oproblematiskt då små chocker på en plats (ex sjukdomsutbrott) kan påverka människor som befinner sig på en plats långt bort från störningen. Större chocker som torkan 2007-2008 ledde till en global matprisinflation, i kombination med små lager och exportrestriktioner, som i sin tur orsakade upplopp på många ställen i världen.
- Köttkonsumtionen har ökat från 50 kg/person år 1960 till 87,4 kg 2013, vilket är över det globala genomsnittet av höginkomstländer (81,8 kg). Animalisk produktion är en stor bidragande orsak till växthusgasutsläppen och till avskogningen.
- De svenska ekonomiska förutsättningarna och den övergripande jordbrukspolitiken har förstärkt jordbruksspecialiseringen och kan delvis förklara en koncentration där antalet svenska gårdar och anställda har minskat med 80% sedan 1927, och där gårdarna har fördubblats i storlek sedan 1980.
Länken mellan klimatförändringar och mat är tydlig, och för att göra något åt klimatet (men även för att uppnå andra globala hållbarhetsmål) så måste vi göra något åt matsystemet. Bilden som presenterats kan upplevas som väldigt deprimerande, men det som är intressant med alla dessa problem är att det finns ett stort antal, varierande och delvis inspirerande lösningar. Det finns alltså hopp för framtidens mat och jag ska presentera några intressanta förslag i del 2 – Lösningar för framtidens mat!
Tills dess, ha en fin helg!
/Tove